Efter en superlyxig frukost med helt ok kaffe, letade vi oss ut ur Genova för att styra kosan mot Schweiz.
Laura var helt fantastisk! Vid ett par tillfällen skulle vi hålla mot ett ställe som heter Alessandria. Jag tror alla kan gissa hur man säger det i Italien. Laura sa så här: Ale – som i Ale stenar – och sedan skyndade hon sig fram och la en kraftig betoning på det sista a:et med samma typ av ”a” som i början! Vi förstod inte vad hon sa…
Men men. Till slut kom vi in i Schweiz, och där var naturupplevelserna lika starka som tunnlarna långa. Fast det var ju bra med tunnlar ibland så vi fick vila ögonen ibland från allt det vackra. Eftersom detta är en resa då vi ska in i så många länder som möjligt, svängde vi naturligtvis in en sväng i Liechtenstein också när vi ändå var så nära. Vi körde upp till slottet i Vaduz där vi klev ur bilen och beundrade utsikten. Vi ringde dessutom upp svärmor och sjöng för henne eftersom det var hennes födelsedag. Det är inte alla födelsedagar man för färska hälsningar från detta lilleputtland!
Sedan vidare mot dagens mål – Konstanz. En liten stad i Tyskland alldeles vid Bodensjön. Där stod det en kille på torget och spelade Mozarts klarinettkonsert till komp från en bandspelare! Helt ok! Vi bodde på ett litet mysigt hotell där de knappt pratade engelska alls, så det var verkligen tur att Eskil pratar tyska. Annars kunde vi ha underhållit hela stan med levande charader…
Jag satt och funderade på om det heter uppsikt eller utsikt i Schweiz. Ett tag var jag lite bekymrad över dieselförbrukningen men det visade sig att det jämnade ut sig i det långa loppet.
Ps. Erik anser att ölen är ok.