Wrocław, eller [’vrɔʦwaf] som det uttalas.

 

Jag vet inte riktigt varför vi valde att åka till Wrocław, kanske för att det fanns ett Scandic där, borta bra men hemma bäst 🙂
Efter en lagom bastant frukost på Starbucks i Berlin, satte vi oss i bilen och körde mot Polen. Fantastiskt böljande landskap och direkt efter gränsövergången böljade även vägen kraftigt. Från att ha susat fram i 160 knyck tvingades hastigheten obönhörligen ner i 80, detta trots vår Citroên C5 med lyxigt mjuk hydralisk fjädring. Jag vågar inte tänka på hur vi upplevt denna färd i vår gamla Golf. Lyckligtvis upphörde dessa böljande vägar efter ca 10 mil och en matpaus på Statoil. Ännu en gång kände man sig som hemma 🙂 Det känns lite märkligt att åka lång på semester för att tanka och äta på Statoil och sova på Scandic. Bättring. Ja ja, imorgon skärper vi oss och testar lokala boende och matställen. // Fadern

Nu öfver till sonen.

När vi så i Wrocław landade och oss någorlunda i rummen installerat, togo vi en karta, i vilken jag hittade en annons för en restaurang, och gingo sålunda mot staden, över vilkens gator och torg vi mycket avslappnat spatserade fram med glatt humör. Restaurangen, ett förträffligt ställe vid namn Mosaiq, vars kock enligt annonsen tydligen för kända kockar som Gordon Ramsey och Albert Roux studerat, båda belönade med ett ansenligt antal Michelinstjärnor, varför vi utan större tvekan detta ställe upp letade, och när vi närmare på menyn läste, mer bestämt rätternas priser, sutto vi oss till bords. Maten som vi in beställde var synnerligen värd alla de monetära enheter vi för den ur våra plånböcker togo, och jag kan inget annat än starkt detta ställe rekommendera för de som sina vägar förbi råkar ha. För de sätt som smakerna lekte i munnen finner jag ännu inga ord, och då har jag inte ens kommit till vinet. Ölen var också god. Medelst hälsningar, der Son.

Mosaiq

 

Salzburg, oh yeah.

IMG_4371
Mirabell med en underbart välskött trädgård. I bakgrunden ser man Hohe Festung, ett av dagens mål.

Sovmorgon. Frukost först klockan nio. Vissa av oss upptäckte att i Österrike kan man äta croissant, vetebröd och sockerkaka med nötkräm till frukost.
Nu var det dags att uppleva allt från Mirabell till Hohe Festung. Vi promenerade via en härlig marknad med allt från vansinnigt goda ostar till Pretzel och Öl, till slottet Mirabell. Hanna konstaterade att hon gärna skulle ta med morfar på en promenad här. Trädgården går verkligen utanpå det mesta. Vi promenerade vidare genom Salzburgs gator mot ett av de hus Mozart bott i under sin tid i stan. Efter ett besök hos Amadeus knatade vi ner till floden för att ta en lätt snack och en ÖL. Här bestämde vi oss för att dela på oss. De som inte ville shoppa bestämde sig för att ta en guidad båttur på floden.
IMG_4375
Efter den uppfriskande båtturen sammanstrålade vi vid Mozarts födelsehus. Huset är definitivt värt ett besök. Om inte man är intresserad av Mozarts liv och verk, så får man möjlighet att uppleva ett välbevarat hus från 1600-talet. Det är en speciell atmosfär i så gamla hus.

Efter detta bildande besök traskade vi vidare genom Salzburgs urgamla stadskärna för att bestiga det höga berget med den stora borgen. Nå ja, besteg gjorde vi medelst dragbana. Trots denna något enklare form av bergsklättring tarvades en fikapaus.

Vad äter man då till kaffet när man är i Österrike? Nej detta är inte en Apfelstrudel.
Vad äter man då till kaffet när man är i Österrike? Nej detta är inte en Apfelstrudel.

Efter detta välbehövliga energiintag besökte vi så borgen och dess imponerande utställning. Borgen som började byggas redan på 80-talet har ett stort stycke historia att förmedla. Den har stått fast i både vått som torrt, den ende som faktiskt lyckats inta fästningen var Napoleon. Han möttes inte av något motstånd och kunde enkelt bebo borgen under en tid. Någon gång under sent 1800-tal förklarades borgen för omodern och inte längre duglig som militär anläggning. Trots detta har borgen fortsatt att nyttjas för olika ändamål. Under 30-talets första hälft tjänstgjorde den som anstalt för fängslade Nazister, så nytta har den gjort. Idag är det uteslutande en turistattraktion. Här kan man njuta olika konserter eller vandra runt i museét. Man kan också besöka den välsorterade shopen. De har allt från blyertspennor till cykelhjälmar.

IMG_4383
Väldigt praktisk cykelhjälm, om man justerar storleken 🙂
IMG_4390
Magisk utsikt med Jesusstrålar i horisonten. Lätt att bli religiös.

Nu var det dags att leta sig nerför berget igen. Vi passade på att njuta av den förstklassiga utsikten på vägen ner.
På väg till hotellet passade vi på att äta en bit mat.
Nu kallar kudden, ölen var god.

Ett stort litet mål

Dagen började bra med en mysfrukost i en liten mysfrukostmatsal. (”Matsal” är ordentligt överdrivet!) Sedan lastade vi bilen och åkte till ett badställe vid Bodensjön. De hade allt möjligt där! alla typer av bassänger – både med och utan bubblor och massagestrålar – och brygga ner i sjön. Det var härligt med ett dopp, och alla fick lite av vad de ville ha.

In i bilen igen och vidare mot Münchweier! För alla som till äventyrs inte vet vad det är, så är det en liten by i södra Tyskland alldeles i kanten av Schwarzwald. Vägen dit var helt makalös! Vi hade bett Laura välja den vackraste, och det kan jag lova att det var!!! Lite krokig på sina håll, men helt underbar! Vi var inbokade på ett litet gasthaus där, och vi blev inte besvikna. Vad skulle vi nu dit för då? Jo: i denna by bor en basbyggare. Han heter Stefan Krattenmacher, och han har verkligen kommit på något när det gäller att bygga bra basar! Jag har beställt en bas av honom som ska vara klar om drygt att år. Vi hade avtalat med honom att komma och hälsa på och se hans verkstad och prova lite instrument.

Ni skulle se hans hus!!! Ett korsvirkeshus från 1790-talet som de renoverat och med en stor gammal lada – numera omgjord till verkstad. Vi tittade på allt i verkstaden och pratade om ditt och datt, och sedan åt vi middag tillsammans med dem. (Han är gift och har en son.) Det kom också en vän till dem som hette Sven(!) som gjorde vin. Gott vin! Kort sagt hade vi mycket trevligt hela kvällen, och kom så småningom tillbaka till hotellet med två flaskor från Sven i bagaget… Mmmmm…

Erik godkände ölen i Münchweier.

Till Paris

Efter frukosten knatade jag upp till Stefan och började prova basar. Mmmmmm… Jag provade många olika och hittade snabbt en favorit. Väldigt lik den han ska bygga till mig… Det kom också en annan kille dit med en bas han hade lånat och testat i orkester en månad. Det var jättestor men helt underbar! Fast det är ju ganska självklart att det är lättare att få till en stor klang i en stor kropp. Nu ska jag låta någon annan ta över innan jag snöar in alldeles…

Tja tja Bloggen! aaaa asså vi åkte ju liksom till Paris. Wow säger jag bara! Shit vad jag älskar staden. Man kan shoppa o shoppa o shoppa.
Jag tror att vi fattar vem som har tagit över… HANNA 🙂 Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva… När vi kom dit så märkte vi direkt att vi bodde på samma gata som Moulin Rouge vilket jag tyckte var väldigt coolt. Efter vi hade packat in i rummen så gav vi oss iväg på Paris gator och torg till vi hamnade på ett sjukt dyrt mat ställe precis bredvid Notre Damm. DE TOG 6.60 EOUR FÖR EN HALV LITER VATTEN?! Men dom hade goda mackor iaf.
Andra dagen så vandrade vi iväg till Eiffeltornet och köade i evigheter, eller jag och Maja gick runt lite i krimskrams stånd när de andra stod i kö, för att få komma upp. Jag trotsade mina (som pappa kallar det) demoner och åkte hela vägen upp i tornet. Det var jätte fin utsikt och det var inte så läskigt. Inte för att jag trodde att det skulle vara jätte läskigt för jag har ”jobbat” mycket med mina demoner på sista tiden. Efter att vi varit i tornet så travade vi iväg in i staden för att hitta ett H&M för jag behövde verkligen en ny klänning för jag märkte att klänning är det bästa man kan ha på sig, haha. Jag hittade en jätte fin för bara 14 euor! Efter det var vi alla as irriterade och trött och hungriga och allmänt trötta på värmen så vi började gnälla oss fram i Paris för att hitta mat. Efter blod, svett och tårar så hittade vi ett jätte bra ställe! De hade jätte god mat. Efter att vi alla blivit mätta och belåtna började vi gå tillbaka till hotellet men stannade för att äta CRÈPS 😀 när vi gick förbi ett ställe så började jag ropa ”CRÈPS CRÈPS CRÈPS!!” och då började mannen i butiken och ropa ”CRÈPS CRÈPS CRÈPS!” och kom ut och hälsade och var jätte trevlig. Alla utom mamma beställde varsin créps med nutella och banan och det var en perfekt avslutning på kvällens ätande.
När vi väl kommit tillbaka till hotellet var vi alla helt utmattade, inte konstigt för vi hade gått ca 20000 steg(14km) i 30 grader, så jag tappade upp ett halv kallt bad och bara njöt av att frysa lite. Sen blev det hopp i säng för att sova sista natten i den fantastiska staden Paris.

Erik hälsar att ölen var god men dyr.

Konstgjord kustlinje

På Scandic i Antwerpen finns det en kock som kan scrambla ägg! Inte bara steka uppvispat ägg, utan scrambla på riktigt! MUMS!

Ut i bilen och iväg mot Holland. Man kan ju inte vara så säker på att den berömda vallen finns kvar i all framtid, och den är rätt häftig! Lite påpassligt finns det små fikaställen ungefär mitt på den också. Med helt ok kaffe! Vi försökte berätta och förklara för barnen, fast intresset var kanske inte helt på topp hos alla om jag säger så. Jag tror de fick en liten minnesbild i alla fall, och det är inte så illa bara det.

Laura ledde oss vidare mot Lübeck där vi skulle övernatta på ett litet familjehotell. Lite nergånget, men med stor charm! Vi behövde röra på oss, så vi tog en liten promenad in till city. Erik – som tycker han har haft en ekonomiskt perfekt semester – ville gärna bjuda på middag. Mycket gott initiativ! Många vuxenpoäng där! Han hade varit på Ratskeller en gång för flera år sen, så vi gick dit. De har nog bytt kock sedan Erik var där sist… Medelklass. Men bra prisnivå, och ölen var det inget fel på!

Vi är nu ganska trötta lite till mans, och det ska onekligen bli skönt att komma hem.