Wrocław, eller [’vrɔʦwaf] som det uttalas.

 

Jag vet inte riktigt varför vi valde att åka till Wrocław, kanske för att det fanns ett Scandic där, borta bra men hemma bäst 🙂
Efter en lagom bastant frukost på Starbucks i Berlin, satte vi oss i bilen och körde mot Polen. Fantastiskt böljande landskap och direkt efter gränsövergången böljade även vägen kraftigt. Från att ha susat fram i 160 knyck tvingades hastigheten obönhörligen ner i 80, detta trots vår Citroên C5 med lyxigt mjuk hydralisk fjädring. Jag vågar inte tänka på hur vi upplevt denna färd i vår gamla Golf. Lyckligtvis upphörde dessa böljande vägar efter ca 10 mil och en matpaus på Statoil. Ännu en gång kände man sig som hemma 🙂 Det känns lite märkligt att åka lång på semester för att tanka och äta på Statoil och sova på Scandic. Bättring. Ja ja, imorgon skärper vi oss och testar lokala boende och matställen. // Fadern

Nu öfver till sonen.

När vi så i Wrocław landade och oss någorlunda i rummen installerat, togo vi en karta, i vilken jag hittade en annons för en restaurang, och gingo sålunda mot staden, över vilkens gator och torg vi mycket avslappnat spatserade fram med glatt humör. Restaurangen, ett förträffligt ställe vid namn Mosaiq, vars kock enligt annonsen tydligen för kända kockar som Gordon Ramsey och Albert Roux studerat, båda belönade med ett ansenligt antal Michelinstjärnor, varför vi utan större tvekan detta ställe upp letade, och när vi närmare på menyn läste, mer bestämt rätternas priser, sutto vi oss till bords. Maten som vi in beställde var synnerligen värd alla de monetära enheter vi för den ur våra plånböcker togo, och jag kan inget annat än starkt detta ställe rekommendera för de som sina vägar förbi råkar ha. För de sätt som smakerna lekte i munnen finner jag ännu inga ord, och då har jag inte ens kommit till vinet. Ölen var också god. Medelst hälsningar, der Son.

Mosaiq

 

Fem länder senare…

Detta var nog resans jobbigaste dag, men det gick faktiskt hur bra som helst! Vi startade i arla morgonstund (7.20) från hotellet i Wroclaw (Polen) efter en kort slurp kaffe. Vägarna var hyfsade – dvs det ingick inte lika mycket massage som igår. Efterhand blev det bättre och bättre. Vid 9-tiden korsade vi gränsen till Tjeckien, och där tog vi ett ordentligt stopp för frukost. Helt ok kaffe! In i bilen igen för fortsatt färd mot Slovakien. Vid varje gräns blev det ett stopp dels för att betala för ynnesten att få köra på deras väg, och dels för att verkligen ha trampat lite på marken i det landet. Det blev extra viktigt vid nästa gräns mot Ungern. Där körde vi i ca 15 min innan vi anlände till Österrike… Eskil vågade sig på att köra in i Wien, och med Lauras (GPS:en) hjälp var det inte svårt att hitta till Schönbrunn.

IMG_4367
En nätt liten sommarstuga där vi snabbt gick in och fikade.

Schönbrunn hade passande nog en modell vid entrén så vi kunde se hela placet medan vi mumsade på glassen :-)
Schönbrunn hade passande nog en modell vid entrén så vi kunde se hela placet medan vi mumsade på glassen 🙂

Det var TOKVARMT ute så vi hällde i oss en större mängd vatten, åt en macka, åt en glass, drack lite till och körde ut ur Wien.
IMG_4366
Dagens mål var nämligen Saltzburg.
Efter incheckning var det väldigt skönt att få röra på benen lite och gå iväg till ett ställe där vi kunde få lite lagad mat. Och kall öl… Mmmmmmmm… Öl… Nåja. En liten kvällsrunda i de gamla stadskvarteren, och sedan i säng. Trötta och nöjda!