Mot Venedig

Med lite sorg i hjärtat åkte vi ifrån Salzburg och styrde kosan söderut.

Litet stopp för att sträcka på benen och beundra vyerna
Litet stopp för att sträcka på benen och beundra vyerna

På väg mot det hägrande målet passade vi på att svänga inom Slovenien som hastigast, men sedan körde vi in i Italien. Resan gick väldigt bra förutom att vi stundom hade lite svårt att förstå Laura. Hon kan uppenbarligen inte italienska alls, och betonar ortsnamnen ganska egendomligt. Som tur är står det ju på displayen också så man ser vad det är hon försöker säga.
Hotellet visade sig vara ett bottennapp. Tydliga fuktskador i badrummet (med vidhängande mögel) och dåligt med både el och lampor. Men vad förväntar de sig när de sätter vanliga akustikplattor i badrumstaket!!! Nåja. Det låg på fastlandet alldeles vid tåget till Venedig – det första hägrande målet. Vi tog raskt tåget till Venedig, och sedan en båt vidare på den stora kanalen till Marcusplatsen.

Vi missade det här tåget, så vi fick ta ett vanligt regionaltåg
Vi missade det här tåget, så vi fick ta ett vanligt regionaltåg
Buss i Venedig
Buss i Venedig

Hanna fick snabbt ett nytt favoritland! Obligatoriska sevärdheter besöktes. S:t Marcusplatsen och suckarnas bro.

venedig4
S:t Marcusplatsen
Suckarnas bro
Suckarnas bro

Efter ett välbehövligt energiintag började vi gå tillbaka till tåget genom alla mysiga gränder. För skojs skull kollade vi vad det skulle kosta med gondol, och precis som vi trodde fortsatte vi gå. Efter ett tag blev det dags för det andra hägrande målet – italiensk glass! Helt tyst familj Rönér en god stund!

Läskande med glass men läskigt i gränderna
Läskande med glass men läskigt i gränderna

Maja tyckte det blev lite läskigt i gränderna när mörkret la sig, men det blev bättre när vi väl kom på det luftkonditionerade tåget tillbaka.

Väl ”hemma” upptäckte vi att man bara kunde komma åt wifi fram till 23.00… Jag kan säga så här: det märktes på surkartet i hotellobbyn att vi var inte de första sura gästerna. Om någon vill veta var man INTE ska bo kan ni fråga oss!
Erik tyckte att ölen var bättre än hotellet

Ett svar på “Mot Venedig”

  1. Förstår precis Hannas nya drömland! Och de lite mörka skumhörnen när det blev mörkt! Vi bodde mitt i smeten och hade svårt att hitta tillbaka till hotellet eftersom allting såg helt annorlunda ut när affärerna var stängda och som sagt allt var skumt och lite kusligt. Vi vill gärna tillbaka till Venedig för vi tyckte det var en jättemysig stad! Och den tål att upplevas många gånger om! Kram/K

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *